JRP_0131

Dukes Tourney – Slutspelsdagen

Var ska man börja, en dag som denna?
En dag som platsar bland de allra största i Täby Flyers historia.
En dag då press hanterades, då förväntningar infriades, då trender vändes.

En förening. Fyra lag.
Fyra matcher. Fyra vinster.
Två guld. Ett brons.

20140706_205042_Trädgårdsgatan

 

Jag börjar från mitt eget perspektiv. Dagar som dessa är det svårt att bara vara en funktion, man blir väldigt mycket en person. Även om jackan sitter bra även ikväll.

Lördagskvällen efter familjemiddagen blev sen framför datorn, med reflektioner från dagen och de lite sämre resultat våra lag presterat. Eller ja, fem segrar och tre förluster är ju ändå en positiv dag, så att säga, även om den inte toppade fredagens resultat.

Som ”tur var” hade våra U15 förlorat kvällsmatchen mot Stockholm, vilket gjorde att de skulle spela 5′e-prismatch kl 11:00, istället för semifinal kl 08:00. Lite sovmorgon alltså.

Men kroppen struntade i sovmorgonen och vaknade strax efter sju i morse, sedan låg den och skruvade sig i två timmar innan det var dags för frukost.
En stor dag stundade. Efter några år med bittra finalförluster i Skövde kände pessimisten i mig att det här kunde bli en mycket jobbig dag.

Och visst blev den jobbig.
Men mest för oss i publiken.
Spelarna levererade istället för att få denna dag att gå till historien.

U15 inledde dagens spel för Flyers. Man tog emot Wäsby Warriors som vunnit på morgonen och skulle nu spela om 5′e-platsen i turneringen.JRP_9792Flyers lyckades med något så ovanligt som att vända en matchbild på matchens första spel.

JRP_9798Nej okej, de vände inte på matchens matchbild, men de vände direkt trenden från gårdagen genom att starta matchen med en on-side-kick och själva erövra bollen. Och på första offensiva spelet därefter satte man en mycket vacker långpass.

Lördagens förluster var bortblåsta.

Den där pessimisten i mig började sakta mjukna. Men nervositeten inför U13-finalen bara ökade. På grund av min personliga relation till U13, och det faktum att denna grupp var den största med hela 11 lag i turneringen, kändes denna match som dagens stora match för Flyers.

Spänningen känns då på gräsmattorna runt området. Man möter en Flygare, en mamma eller pappa, en tidigare spelare, en ordförande, en lillasyster… man nickar mot varandra. Men man säger inte mycket. Tittar på klockan. Tjugo minuter kvar. En kvart kvar. Bäst att distrahera mig en stund och låta funktionen i mig jobba, lägga ut en bild, tigga lite pepp, kolla kommentarer.

 

JRP_9875

Så var det dags.
U15 kom och stöttade.
Föräldrar stöttade.
Syskon stöttade.
Jag tror våra killar hade turneringens största och mest engagerade publik.

 

Flyers inledde starkt med ett varierande spel. När tungspring inte gav något resultat passade man, för att sedan springaJRP_9877 runt på kanten och därefter kasta in en reverse.

Både O-line och D-line spelade lika tvärsäkert som de gjort hela turneringen.

 

JRP_9883

Och med risk att bli oetiskt personlig – det gick fram några passar till krönikörens egen son #80. Den första här på bilden gick hela vägen till Flyers första TD. En mottagning som kom strax därefter lyfte jag inte upp kameran för, alla på och bredvid planen tänkte att den passen var för hög, för lång, och kunde inte fångas.

Den var bara en som tänkte annorlunda. Och han tog den.
Magin började kännas.

Men storheten med Flyers U13 år 2014 är inte en receiver, inte en runningback, inte en tung linje, och inte ens någon av våra utmärkta QB.
Storheten ligger i lagarbetet, att alla spelare förstår hur viktig deras egen kugge är i det stora maskineriet.
Storheten ligger i bredden, det finns alltid någon som kan byta av när någon annan behöver vila.
Storheten ligger i att alla vet vad de ska göra. Alla spelar inte alltid, men alla spelar och vet vad de gör när de kliver ut på planen.
Storheten ligger i coachstaben, den är ung, den är bred, den är kompetent. Och den har fingertoppskänsla.

För att ge så mycket oro till så stor publik, så var det egentligen aldrig något snack om saken. Flyers drygade ut ledningen, tappade lite, och kom igen en gång till. 20-8 till slut. Vinst. Guld. Etta. Först. Bäst.

JRP_9986På planen bredvid spelade Flyers U11 sin tredje match mot Stockholm, i ”miniserien” lagen emellan. Flyers klev upp mycket starkt, man vände ett underläge och vann igen. Av de tre matcherna vann Flyers två, och en blev oavgjord. Guld. Etta. Först. Bäst.

JRP_0121Under tiden U11 och U13 kämpade till sig sina guldmedaljer spelade U17 om bronset.
Jag önskar jag kunde sett den matchen också. Flyers vann stabilt med 24-0, och säkrade därmed bronspokalen.

 

En fullständigt fantastisk dag för oss som följer Täby Flyers.

 

Några intryck och minnesbilder från dagen:

JRP_9976U13′s OL/DL-coach Sebastian som med gråt i halsen och tårar på kinden berättar:

Jag var här och spelade 2009, och vi vann allt.
Jag kommer tillbaka fem år senare, och vi vinner igen.

Jag var med Sebastian då för fem år sen då en annan av mina söner spelade med honom. Vi pratar än idag om den magiska julidagen 2009. Hur länge kommer vi prata om den magiska julidagen 2014…?

JRP_9909En väldigt stolt mamma Åsa gratulerar sonen Valter efter dagens seger och en starkt genomförd turnering. Glädjen lyser genom alla kameralinser och dataskärmar.

 

20140706_123005_KarstorpsvägenNär U13 QB Johan skadade sig och blev sittande med lindad fot på sidlinjen frågade jag honom hur det kändes, gör det ont? Ja jo det gör väl lite ont i foten, men jag är nervööös! Det kändes skönt på nåt sätt, en spelare som nu fick veta vilka våndor vi i publiken går igenom.

 

JRP_9990Coach Felix, 15 år, som tar hand om sina U11-spelare som värsta hönsmamman. Det är underbart att se. Och killarna får en extra, 15-årig, pappa.

 

Nu vill jag bara skicka ett stort tack för underhållningen, från ett av era stora fans.

 

Men det är svårt att veta vart jag ska skicka mitt tack. Alla är ju inblandade, alla bidrar till det fantastiska vinnande koncept denna förening nu besitter. Låt oss vårda det vi har ömt.

/Jonas Rapp